24.03.2004

Program som är skadliga för barn ska regleras effektivare

Kommunikationsverket slutförde i början av året en utredning om hur effektiva och kända de metoder som TV-branschen använder för att skydda barn är. Utifrån denna utredning har de riksomfattande TV-bolagen nu kommit överens om nya metoder för s.k. självreglering. Målet är att effektivisera praxisen i TV-branschen i fråga om skydd av barn.

Kommunikationsverket har till uppgift att övervaka att lagen om tv- och radioverksamhet efterlevs. Enligt lagen måste program som är skadliga för barn sändas vid en tidpunkt när barn normalt inte tittar på tv-program. De som verkar i tv-branschen måste också på förhand informera om skadliga program.

Utökade metoder för begränsning tas i bruk sommaren 2004

I samband med att lagen om televisionsverksamhet trädde i kraft år 1999 kom de nationella TV-bolagen för första gången överens om metoder för självreglering i branschen. Dessa innebar bl.a. att TV-program som är skadliga för barn inte skulle få sändas före kl. 21.00 (den s.k. vattendelaren). Dessutom kom bolagen överens om att tittarna skulle upplysas om skadliga program före programmens början och att sådana program skulle vara F-märkta bl.a. i tidningarnas programinformation.

Enligt den nya överenskommelse som TV-bolagen ingick den 15 mars 2004 ska tillämpningen av begränsningsmetoderna utvidgas och den ska riktas bättre. Dessutom ska man informera bättre om skadliga program och beakta barnen mera systematiskt i hela programutbudet. Systemet med vattendelare ska tillämpas så, att F18-märkta program inte visas före kl. 23.00, F15-märkta inte före kl. 21.00 och F11-märkta inte före kl. 17.00. Dessutom ska man ge mera utförlig information om varför programmen är skadliga. Åldersgränser och uppgifter om programs skadlighet ska ingå i programinformationen och i den förhandsannonsering som görs. Denna nya praxis ska införas i början av sommarsäsongen 2004.

Kommunikationsverket anser att de nya åtgärderna för närvarande är tillräckliga

Kommunikationsverket anser att de reviderade begränsningsmetoderna tills vidare räcker till, men verket följer kontinuerligt med hur de efterlevs och om de har önskad effekt. Särskilt noggrant observerar man vattendelaren kl. 21.00, och vid behov kan Kommunikationsverket överväga om den är tillräckligt effektiv. Samtidigt fäster verket avseende vid hur bolagen informerar om programmens skadlighet. Kommunikationsverket anser det också viktigt att pornografiska program inte visas före kl. 24.00.

Kommunikationsminister Leena Luhtanen välkomnar de överenskomna åtgärderna. ”Inom vårt ministeriums förvaltningsområde har vi länge arbetat för att effektivisera självregleringen inom massmedierna. Det här är ett konkret steg för att fötrbättra barnens och de ungas ställning som tv-tittare. Jag anser det viktigt att tv-branschen, vid sidan av föräldrarna, tar en del av ansvaret.” Minister Luhtanen påpekar också, att en fungerande självreglering inte kan åstadkommas utan samarbete och en öppen diskussion.

Barnens TV-tittande begränsas i fråga om innehållet, tittandets omfattning och åldern

För att klarlägga hur kända och tillräckliga de nuvarande metoderna för självreglering är, har Kommunikationsverket har, som ett led i utredningen som nu publicerats i form av en rapport, intervjuat 750 föräldrar till barn under 16 i hela landet. Intervjuerna visar att föräldrarna begränsar barnens TV-tittande i huvudsak utifrån programmens innehåll. Nästan lika viktiga grunder för begränsningar är sändningstiden och barnets ålder. Barn under 13 får sällan själva välja vilka TV-program de ser på, men efter detta ökar barnens frihet som TV-tittare klart, och en tredjedel av 13-15-åringarna får helt fritt välja TV-program.

På barnens frihet som TV-tittare inverkar även familjens tittarvanor och familjens sammansättning. Om det t.ex. finns ungdomar över 15 i familjen, ökar de yngre barnens frihet som tv-tittare. Dessutom inverkar föräldrarnas socioekonomiska ställning: Välutbildade föräldrar och föräldrar med god inkomst övervakar sina barns TV-tittande bättre än föräldrar som bara har grundskol- eller yrkesutbildning och liten inkomst.

Självregleringen är inte känd

Av de intervjuade föräldrarna kunde knappt hälften spontant nämna F-märkningen i programinformationen som ett av de redskap med vilka TV-bolagen vill göra det lättare att kontrollera barnens TV-tittande. Ungefär var fjärde förälder kände till vattendelaren kl. 21.00 och ungefär var femte var medveten om att skadliga program föregås av en upplysning. Drygt en fjärdedel av föräldrarna kunde inte nämna en enda av dessa metoder för självreglering spontant.

Barnens föräldrar önskade att TV-bolagen skulle ge mera förhandsinformation om programmens innehåll. De önskade också att vattendelaren skulle infalla senare, och att den skulle tillämpas striktare. Föräldrarna ansåg att våldsprogram och beskrivningar av våld utgjorde de skadligaste elementen i TV-program.

Varierande praxis bland EU-länderna

Internationella undersökningar visar, att en vattendelare i form av en tidsgräns i programtablån är det effektivaste sättet att skydda barn mot skadliga TV-program. Det är en metod som fortfarande fungerar under övergången från analog till digital mottagning av TV-program. Vattendelare används faktiskt i alla EU-länder utom Luxemburg. I övrigt är variationen mellan länderna stor i fråga om vilka metoder för självreglering som används. Varningar före skadliga program ges t.ex. bara i tre EU-länder utöver Finland och i vissa länder kan den märkning som används för att varna om innehållet variera från kanal till kanal.

I EU-lagstiftningen har skyddet av barn för skadliga TV-program getts särskild uppmärksamhet. EU anser att den audiovisuella sektorn för att utvecklas kräver en förtroendefull atmosfär, och att barnskyddet är en av grundpelarna för detta förtroende. Jämsides med föräldrarnas ansvar betonas förpliktelser hos dem som verkar i branschen.

Ytterligare information ger:
överdirektör Rauni Hagman, tel. (09) 6966 401, 040 561 349 och
massmedieexpert Tiina Vainikainen, tel. (09) 6966 430, 040 777 4082