Rätt till konfidentiell kommunikation
En användare av kommunikationstjänster har rätt till konfidentiell kommunikation, vilket betyder att ingen utan lagenliga skäl får behandla hans eller hennes kommunikation eller tillhörande identifieringsuppgifter.
Abonnenten och några myndigheter har rätt att under vissa förutsättningar få uppgifter av teleföretagen om användarens kommunikation. Teleföretagen och sammanslutningsabonnenterna får behandla identifieringsuppgifter som lagrats i deras kommunikationsnät om användarens kommunikation för sådana ändamål som bestäms i lagen om dataskydd.
Utöver konfidentiell kommunikation finns också kommunikation avsedd för offentlig användning. Offentlig kommunikation är till exempel meddelanden som sänds till chatt, IRC och olika diskussionsspalter på Internet. Identifieringsuppgifterna som hänför sig till offentlig kommunikation är också konfidentiella på så sätt att de parter som deltar i förmedlingen av kommunikationen, såsom teleföretag och sammanslutningsabonnenter, får behandla dessa uppgifter enbart för sådana ändamål som bestäms i lagen. Parterna har också tystnadsplikt i fråga om identifieringsuppgifterna.
Den som tillhandahåller en diskussionsspalt eller en annan tjänst där meddelanden publiceras har rätt att publicera identifieringsuppgifter som finns i meddelandena som deltagarna i diskussionen sänt, om detta har överenskommits i avtalsvillkoren för tjänsten. Verksamheten kan jämföras med tidningars insändarspalter där det också är möjligt att publicera en skrift antingen med namn eller med signatur. Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (460/2003) innehåller bestämmelser om ansvar för innehållet i ett meddelande som gjorts tillgängligt för allmänheten och om utgivarnas skyldighet att röja källan eller skribenten för anonyma meddelanden.
Parterna i kommunikationen får behandla sina meddelanden och därtill relaterade identifieringsuppgifter på det sätt som de vill, om inte annars bestämts. Det är exempelvis tillåtet att spela in egna samtal. En av parterna får också till en tredje part uppge att ha fått ett meddelande från en person eller ett företag samt innehållet i meddelandet, om inte han eller hon har en särskilt bestämt tystnadsplikt i fråga om uppgifterna om meddelandet. Tystnadsplikten till exempel hos den som är anställd hos en myndighet kan basera sig på lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
