Asymmetrisk kryptering

Vid asymmetrisk kryptering används ett nyckelpar, i vilket den ena nyckeln är öppen (public key) och den andra hemlig (private key). Nycklarna är utbytbara så att ett meddelande som krypterats med den öppna nyckeln kan dekrypteras med den hemliga nyckeln och tvärtom. Vid kryptering av t.ex. ett e-postmeddelande kan avsändaren kryptera meddelandet med mottagarens öppna nyckel och mottagaren öppnar meddelandet med sin hemliga nyckel. Eftersom enbart mottagaren har tillgång till den hemliga nyckeln kan ingen tredje part dekryptera ett meddelande som krypterats med den öppna nyckeln.

Den asymmetriska krypteringen kan också användas för att säkerställa meddelandets integritet så att avsändaren krypterar meddelandet med sin hemliga nyckel och mottagaren kan försäkra sig om avsändaren genom att dekryptera meddelandet med hjälp av avsändarens öppna nyckel (se Informationssäkerhet och e-post).

Fördelen med asymmetrisk kryptering är enkel nyckelhantering. Nackdelen är att metoden är långsam. Dessutom är längden av öppna nycklar avsevärt längre än vid algoritmerna för hemlig hyckel.

Den asymmetriska krypteringen utvecklades av Whitfield Diffie och Martin Hellman. Den mest kända asymmetriska krypteringsalgoritmen utvecklades dock av Ron Rivest, Adi Shamir och Leonard Adleman. Algoritmen fick namnet RSA enligt utvecklarna. RSA baserar sig på att det är svårt att nedbryta stora tal. Algoritmens framgång för sin del baserar sig på en enkel idé och enkelt utförande. RSA patenterades i USA, men patenten gick ut på hösten 2000. Diffie-Hellman och ElGamal, som utvecklats på basis av Diffie-Hellman, är andra asymmetriska krypteringsalgoritmer och baserar sig på diskreta logaritm problemet.