Radioanläggningar som inte behöver tillstånd - LVR 1/2006

1 INLEDNING
2 DE VIKTIGASTE FÖRFATTNINGARNA OM RADIOANLÄGGNINGAR
3 ANDRA FÖRESKRIFTER OM RADIOANLÄGGNINGAR
3.1 Tillstånd för radiosändare
3.2 Radioanläggningars överensstämmelse med uppställda krav
3.3 Märkning av radiosändare
3.3.1 Märkning enligt Rådets direktiv om radioutrustning och teleterminalutrustning 1999/5/EG
Märkningar som försvinner stegvis:
- Märkning enligt teleterminaldirektivet 98/13/EG
- CEPT:s R-godkännandemärkning
- Teleförvaltningscentralens godkännandemärke
3.4 Radiokommunikationens konfidentiella natur
3.5 Samtalshemlighet
3.6 Nödanrop
3.7 Störande
3.8 Störningar
3.9 Anslutning till det allmänna telenätet
3.10 LA-telefoner, PR 27-telefoner och CB-telefoner
3.11 Användning utomlands av radiotelefoner som befriats från kravet på tillstånd
BILAGA Kommunikationsverkets föreskrift om samfrekvenser för radiosändare som befriats från kravet på tillstånd och om användningen av dem (föreskrift nr 15)

LVR 1/2006 ersätter det tidigare meddelandet (LVR 1/2004).

1. INLEDNING

En del radiosändare har befriats från kravet på tillstånd med stöd av 7 § 2 mom. i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar. Till de sändare som inte längre behöver tillstånd räknas de sändare vilkas överensstämmelse med väsentliga krav har påvisats på det sätt som fastställs i radiolagen och vilka fungerar på de samfrekvenser som nämns i den av Kommunikationsverkets föreskrifter som medföljer som bilaga, dvs. Kommunikationsverkets föreskrift nr 15.

Detta informationshäfte innehåller de centrala sakuppgifterna ur författningarna om innehav och användning av radiosändare som befriats från kravet på tillstånd.

2. DE VIKTIGASTE FÖRFATTNINGARNA OM RADIOANLÄGGNINGAR

Lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001)

I lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar stadgas om radioanläggningar, om innehav och användning av sådana samt om skyddande av radiokommunikationen mot störningar.

Kommunikationsministeriets förordning om Kommunikationsverkets avgifter (1126/2002)

Denna förordning innehåller bestämmelser om de avgifter ämbetsverket skall uppbära.

Kommunikationsverkets föreskrifter

om samfrekvenser för radiosändare som befriats från kravet på tillstånd och om användningen av dem (föreskrift nr 15),
om säkerställandet av radioanläggningars överensstämmelse med väsentliga krav och om märkningen av dem (föreskrift nr 1).
Lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar samt Kommunikationsverkets föreskrifter och anvisningar kan erhållas hos Kommunikationsverkets kundtjänst eller via Kommunikationsverkets internet-sidor, adress http://www.ficora.fi/.

3. ANDRA FÖRESKRIFTER OM RADIOANLÄGGNINGAR

3.1 Tillstånd för radiosändare

Ett tillstånd skall anskaffas för innehav och användning av andra radiosändare än dem som avses i föreskrift nr 15.

Kontrollörer som befullmäktigats av Kommunikationsverket övervakar radioanläggningarna och iakttagandet av föreskrifterna samt utreder radiostörningar. Kontrollören har en fullmakt som utfärdats av ämbetsverket och ett fotografiförsett kontrollörsbevis.

3.2 Radioanläggningars överensstämmelse med uppställda krav

En radiosändare får inte användas för radiokommunikation, importeras i försäljningssyfte eller saluföras, säljas eller på annat sätt överlåtas förrän det säkerställts att radiosändaren uppfyller de krav som ställs på den.

3.3 Märkning av radiosändare

Alla radiosändare som inte behöver tillstånd skall antingen vara märkta enligt Rådets direktiv om radioutrustning och teleterminalutrustning (1999/5/EG) eller enligt Teleterminaldirektivet (98/13/EG) eller bära CEPT:s R-godkännandemärkning eller Teleförvaltningscentralens godkännandemärke eller -märkning.

3.3.1 Märkning enligt Rådets direktiv om radioutrustning och teleterminalutrustning 1999/5/EG

Märkningen innehåller det obligatoriska CE-märket som också kan omfatta identifikationsnumret för ett anmält organ (märkningen har då formen CE xxxx). Märkningen kan dessutom innehålla givaktmärket , som informerar om begränsningar i användningen i något medlemsland (märkningen har då formen CE xxxx ). Denna märkning används för radio- och teleterminalutrustningar som uppfyller kraven i direktivet 1999/5/EG.

Alla nya radio- och teleterminalutrustningar skall ha släppts ut på marknaden i enlighet med bestämmelserna i direktivet 1999/5/EG fr.o.m. 8.4.2001. På grund av denna förnyelse försvinner nedan nämnda sätt att märka, efterhand som gamla utrustningar som märkts på något sådant sätt har sålts.

Märkningar som försvinner stegvis:

Märkning enligt teleterminaldirektivet 98/13/EG

Märkningen har formen CE xxxx X, där xxxx är identifikationsnumret för ett anmält organ och X en symbol för att utrustningen lämpar sig för anslutning till det allmänna telenätet. Denna märkning har använts på utrustningar som uppfyller kraven i direktiv 98/13/EG, t.ex. vissa GSM-telefoner.

CEPT:s R-godkännandemärkning

En sändare kan förutom CE-märket också bära märkningen Rxxxx yyy, där xxxx är identifikationsnumret för ett anmält organ och yyy kännetecknet för typ av utrustning. På utrustningar med låg effekt kan dessutom finnas en märkning som påvisar utrustningsgrupp och frekvensband, t.ex. R0523 SRD 1e eller R0192 SRD 8b. Denna märkning har använts för s.k. ERC-godkända radiosändare.

Teleförvaltningscentralens godkännandemärke

På en sändare kan förutom CE-märket också finnas Teleförvaltningscentralens godkännandemärke, dvs. ett klistermärke som utvisar att tillsynsavgiften har betalts. Godkännandemärket upptar texten HYVÄKSYTTY, LUVATTA - GODKÄND, TILLSTÅNDSFRI samt information om den radiosändare som det är avsett för. Godkännandemärket har använts för i Finland typgodkända radiosändare.

3.4 Radiokommunikationens konfidentiella natur

Radiokommunikation är konfidentiell, om den inte är avsedd för allmän mottagning. Den som har tagit emot eller annars får kännedom om en konfidentiell radiosändning som inte är avsedd för honom eller henne får inte orättmätigt röja eller utnyttja uppgifter om innehållet i sändningen eller om dess existens (5 kap. 37 § 1 och 2 mom. i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar).

Kommunikationsverket kan informeras om en konfidentiell radiosändning på det sätt som bestäms i 5 kap. 37 § 3 mom. i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar.

3.5 Samtalshemlighet

Eftersom radiovågorna utbreder sig fritt, kan också utomstående avlyssna radiosändningarna.

3.6 Nödanrop

Om den som använder radioanläggningar tar emot ett nödanrop skall han omedelbart vidta behövliga åtgärder. Han är också skyldig att själv sända ett nödanrop på myndigheternas begäran. Nödtrafiken skall ha förtur jämfört med övrig radiotrafik. Nödtrafiken, liksom övrig radiotrafik, får inte störas.

3.7 Störande

Det är förbjudet att avsiktligt störa radiokommunikationen.

3.8 Störningar

Allmänna principer

Om en radiosändare stör radiokommunikationen eller andra radioanläggningar skall den som innehar sändaren ordna avstörning eller begränsa störningen. Om störningen dock beror på en störd radiomottagares tekniska egenskaper (bristande störningsokänslighet), skall den som innehar mottagaren ordna avstörning.

Om såväl den störande som störda radioanläggningen motsvarar bestämmelser och föreskrifter, skall parterna i första hand sinsemellan komma överens om åtgärder för avhjälpande av störningen. Vid behov avgör Kommunikationsverket ärendet.

Anläggningar som fungerar på samfrekvenser

Radiosändare som befriats från kravet på tillstånd använder gemensamma kanaler med lika rättigheter. Därför kan ovan nämnda allmänna principer inte tillämpas, om radioanläggningar som befriats från kravet på tillstånd stör varandra på grund av att de fungerar på samma kanaler.

Annan användning av frekvensbanden

En del av de radiosändare som befriats från kravet på tillstånd fungerar inom frekvensband som också används av olika elektriska apparater (s.k. ISM-utrustningar). Radiotrafiken kan inte skyddas mot störningar från dessa apparater. Därför kan i synnerhet LA-, PR 27- och CB-radiotrafiken också tidvis störas av vissa ISM- och induktiva apparater som fungerar inom samma frekvensband. Då radiovågornas utbredningsegenskaper ibland ändras, kan även andra länders motsvarande radiotelefontrafik inom 27 MHz-bandet orsaka störningar i Finland.

3.9 Anslutning till det allmänna telenätet

Till det allmänna telenätet får inte anslutas andra än funktionsdugliga terminaler som uppfyller de väsentliga kraven.

3.10 LA-telefoner, PR 27-telefoner och CB-telefoner

Med en LA-telefon, PR 27-telefon och CB-telefon kan man stå i förbindelse bara med andra LA-, PR 27- och CB-telefoner. Man kan inte använda dem för att ringa till det allmänna telenätet.

LA-telefonerna fungerar på kanalerna 1-22 och PR 27- och CB-telefonerna på kanalerna 1-40. LA-telefonernas sändningsklass är AM och/eller FM; PR 27-telefonernas sändningsklass FM och CB-telefonernas sändningsklass FM, AM och/eller SSB.

3.11 Användning utomlands av radiotelefoner som befriats från kravet på tillstånd

PR 27-telefoner

En PR 27-telefon får användas i länder som har godkänt ERC:s beslut om fri cirkulation för terminaler (CEPT/ERC/DEC(95)01). ERC:s beslut och en förteckning över de länder som har godkänt detta beslut finns på Europeiska radiokontorets (ERO) internet-sidor under adress http://www.ero.dk/.

LA- och CB- telefoner

LA- och CB- telefoner får användas utomlands endast om ifrågavarande lands teleförvaltning har beviljat tillstånd för detta.

GSM-mobilteleapparater samt satellittelefoner

GSM-mobilteleapparaterna kan användas i de flesta länder som låtit bygga mobiltelenät. Det finns dock vissa länder där användningen av mobilteleapparater fortfarande är beroende av tillstånd. Därför lönar det sig att före en resa till utlandet kontrollera med en teleoperatör eller den lokala teleförvaltningen möjligheterna att använda mobilteleapparater och satellittelefoner i det land som man skall resa till.

Tilläggsuppgifter om användningen av radioanläggningar i Europa finns på Europeiska radiokontorets (ERO) internet-sidor under adress http://www.ero.dk/.